Regnperiod...

I väntan på att regnperioden ska ebba ut, vattnet sjunka undan och vägen till Matema ska bli farbar igen tillbringar jag tiden i Mbeya. Jag bor i Iwambi, en liten by strax utanför Mbeya (där Camilla och jag bodde första natten då vi kommit till Mbeya). Jag har tillbringat dagarna till stor del i en församling inne i Mbeya som heter Mbeja mjini. Där har jag fått vara med om lite av varje. En av evangelisterna i församlingen har tagit hand om mig och gjort en planering för mina dagar här i Mbeya.

Några ungdomar i församlingen har hjälpt till att fixa till gårdsplanen framför kyrkan, från grunden kan man säga. De har under veckan tillverkat stenar/plattor att lägga på gårdsplanen och även börjat lägga ut stenarna. Jag fick vara med och prova lite jag med. De tyckte dock att jag var lite långsam på att packa till stenarna, men de verkade lite förvånade över att jag kunde skyffla grus. 

Jag har även lyssnat på när en av ungdomarna, som även är ledare för ungdomskören, komponerat och arrangerat ihop en sång, som är tänkt till ungdomskören. Han sa att han inte var så bra på piano, men jag hävdar motsatsen. 

Jag har även träffat ungdomar i några andra församlingar och haft diskussioner tillsammans med dem. De har fått ställa frågor till mig om hur det är att vara ung i Sverige, hur kyrkan ser ut och fungerar i Sverige osv och jag har ställt motsvarande frågor till dem . Det har varit intressanta frågor och diskussioner om i princip allt möjligt. Allt från vad jag tycker är bäst med Tanzania, vilka frukter och grönsaker vi odlar i Sverige till hur kyrkan i Sverige ställer sig till att bo ihop innan äktenskapet. En del frågor har varit lättare att svara på och en del lite klurigare. 

Just det, en fråga som jag fått vid flera tillfällen är om kvinnor i Sverige får bära byxor på gudstjänsterna i kyrkan. Svaret verkar ha chockat dem något. 

I veckan har jag åkt 'daladala' på egen hand in till Mbeya. Daladala är en något större minibuss som fungerar som lokaltrafik. Ganska smidigt, när man förstått sig på systemet. Det finns en "stopp-plats" precis i till där jag bor och jag har inte behövt vänta länge på en som ska åt min riktning. Det finns ingen tidtabell, utan det passerar daladalas hela tiden, så det är bara att vinkaeller nicka lite när rätt daladala passerar och hoppa på. 

Jag har även åkt 'pikipiki', mc. Evangelisten kom och hämtade upp mig en dag i veckan med sin mc och tog mig med in till Mbeya. 

// Josefin = ) 

Ps. Bilder kommer när jag återförenats med min dator.