Josefin i Tanzania 2016: Mzungu na watoto

Idag på eftermiddagen kom det ett gäng barn på besök till vår veranda. Camilla och jag satt i hallen/vardagsrummet och försökte blogga. Vi hade dörren öppen och rätt som det var tittade det in några barn. Vi försökte att få dem att gå, men de ville inte riktigt det. De höll sig kvar på vår veranda. Vi beslöt oss då för att ta en paus i bloggandet och gå ut och leka med dem. Vi började med att kasta boll till varandra ute på verandan. Snart anslöt det några till barn. Efter en stund blev det lite trångt på verandan och vi gick ut och ställde oss i sanden istället och kastade boll. David anslöt han med och var med och kastade boll.

Efter ett tag började de leka en annan lek, någon form av datten/ta fatt. Jag minns inte vad de kallade det. Efter ett tag insåg jag att jag kände igen leken, att jag själv har lekt den när jag var liten. En person ska försöka datta/ta fatt de andra. När man blir dattad/tagen ska man ställa sig med fötterna brett isär och så kan man bli räddad genom att någon kryper mellan ens ben. Jag lyckades rädda något barn, men de räddade mig fler gånger. Oj, vad jag fick springa. Det var värsta fyspasset. Men det var väldigt roligt! Vi höll på och lekte i säkert över en timma, tills det var dags för oss att gå och äta.

// Josefin = )

(Mzungu na watoto = vitingen och barnen)