Körkonsert

I veckan som gått har jag varit med på några körövningen med församlingskören i Mbeya mjini. Det är en blandat kör, med män och kvinnor, unga och gamla. De övade inför en konser som hölls idag. Igår frågade evangelisten om jag ville vara med på konserten. Jag tänkte att det kunde vara kul att vara med , kanske inte sjunga, men i alla fall lyssna på dem, när jag ändå varit med och övat med dem några gånger. Han sa att han skulle se om han kunde ordna fram en "uniform" till mig. 

Det var dock ett lite större arrangemang än jag trott med flera körer som uppträdde, gick i formationer och såg ut att ha väldigt avancerade program, dessutom enhetlig klädsel. I "min" kör hade männen svarta byxor och orangemönstrad skjorta och kvinnorna hade en orangemönstrad klänning. Evangelisten hade dock inte lyckats få fram en "uniform" till mig, lite kort om tid till det kanske, så jag hade inte samma kläder som "min" kör och kände inte riktigt att jag ville förstöra deras symmetri. Dessutom kunde jag bara texten på en av de två sånger jag varit med och övat med dem. Så när de ställde upp för att göra sig redo, satt jag kvar i kyrkbänken. Då vinkar körledaren på mig att jag ska komma och ställa upp. Jag känner inte att jag kan göra henne (och övriga kören) besviken, så jag går och ställer upp jag med. Dock har jag inte varit med och övat någon inmarsch och när hon tar ton till sången känner jag inte igen den, men nu är det försent att vända. Som vit här och med avvikande klädsel sticker jag ut lite för mycket för att smidigt kunna smita undan, så det är bara att haka på, le och se glad ut. 

Jag klarade inmarschen hyfsat, det var inte så avancerad "dans" och jag försökte mima så att det såg ut som att jag sjöng. Andra låten, en psalm, hade jag varit med och övat, men jag kunde inte hela texten, så ibland sjöng jag och ibland mimade jag. Tredje, och sista, sången däremot, den kunde jag, så då kunde jag sjunga med på riktigt. Det var lite kul ändå att vara med och kul att de ville ha mig med. 

När alla körer sjungit klart stod konferenciern och pratade längst fram. Jag lyssnade inte så jätte noga, för min swahili är inte tillräcklig för det. Men rätt som det är uppfattar jag i alla fall "Sweden". Jag förstår då att han pratar om mig och att jag ska gå fram och presentera mig. Det är tur att jag har presenterat mig några gånger nu på swahili, så att jag kan göra det även om jag inte är så förbered. 

Everday new experience! 

// Josefin  = ) 

Ps. Bilder kommer när jag återförenats med min dator.