tisdag 3 maj 2016

Från Matema till Tukuyu


I förmiddags lämnade vi Matema, denna gång tillsammans, Camilla och jag. Vi åkte inte med den stora bussen klockan fem på morgonen, utan åkte med en mindre (minibuss) på förmiddagen. Vi fick igår ett samtal från pastor Sanga, han som har hand om oss, att vi skulle åka med lokaltrafiken till Tukuyu och att vi skulle vara där vid tretiden. När bussen skulle gå från Matema, visste han dock inte riktigt. Så igår, i regnet, när Sigrid och jag ändå var på marknaden frågade vi en bekant till Sigrid hur och varifrån bussarna går från Matema till Kyela/Tukuyu. Vi fick till svar att de går hela tiden, från marknadsplatsen.

Vi gjorde en överslagsräkning Camilla och jag på när vi skulle behöva åka. Det är ca 6-8 mil till Tukuyu. Dock går det inga direktbussar dit (utöver den tidiga morgonbussen), så man måste byta i Kyela. Vi räknade med att vi skulle behöva åka från Matema vid 10:00 - 10:30 för att vara i Tukuyu lagom vid 15-tiden. Detta utifrån vad det tagit i tid att åka med den stora bussen och vad det tog i tid då vi åkte bil hit för lite mer än en månad sedan. Dock regnade och blåste bra kvällen innan och under natten. Vi var lite oroliga för att det skulle fortsätta regna även när vi skulle gå till bussen, men på morgonen hade det slutat.

Mellan tio och halv elva hade vi tagit oss själva och våra väskor till marknadsplatsen där det fanns en minibuss som skulle till Kyela. Det var en minibuss med sju passagerarsäten. När vi lämnade Matema var vi dock tio personer. Den plockade även upp några längs med vägen. Som mest var vi 13 personer, ett spädbarn, en tupp, fyra resväskor och en rissäck. Inkastaren fick då sitta inklämd i bagaget, stackaren.

Vi var lite oroliga för gårdagens och nattens regn att det hade påverkat vägen, vilket det också hade gjort. På ett ställe gick föraren och "inkastaren"/medhjälparen ut och vadade i vattnet som var över vägen, för att se hur djupt det var, om det gick att köra igenom. De gjorde bedömningen att det gick, vilket det också gjorde.

När vi närmade oss byn Ipinda, där man svänger av mot Kyela, fick vi veta att vägen mellan Ipinda och Kyela var avstängd (igen) på grund av vattnet. Men vi fick också veta att bussen vi åkte med skulle fortsätta en annan väg ända till Tukuyu, så vi kunde sitta kvar på samma buss. Smidigt tyckte vi att slippa byta. Dock hade den vägen också påverkats av regnet och i en uppförsbacke var det riktigt lerigt. De två bilarna framför oss blev stående mitt i backen och fick knuffhjälp av ett gäng killar från trakten. Vår bil klarade den första biten, men blev stående lite längre upp i backen. Chauffören försökte lösa det, men i stället hamnade vi på tvären i geggan och fick knuffhjälp även vi för att komma loss. Ett skitigt extraknäck, men jag var rätt glad att slippa kliva ur bussen.

Vid kvart över tre var vi framme i Tukuyu, så vår tidskalkyl hade stämt ganska bra. Det kändes väldigt skönt när vi äntligen kommit fram. Det kändes emellanåt som att vara på tivoli, när vi åkte igenom vattnet och geggan.


Inkastaren och chauffören kollar vattenläget på vägen

Bilderna nedan är tagna av mig, men med Camillas telefon, den var smidigare att använda än kameran.

Man kan nästan tro att vi är ute och åker båt

Det ska inte vara en sjö eller flod här egentligen

En bro över ett vattendrag som det ska vara vatten i och som det var mycket vatten i nu

Fyra i bredd på samtliga tre säten (de två i mitten längst fram sitter på en träpall), en tupp i mitten sätet, ett spädbarn i bakre sätet och inkastaren/medhjälparen i bagaget.

Bilen före oss får knuffhälp

Väldigt geggigt! Här är vi på väg att hamna på tvären över vägen.

På många ställen var det djupa fåror i vägen, mer eller mindre geggiga sådana.
Flera bilar stod i kö och väntade på att få åka ner för backen där vi precis fått hjälp upp.

När vi väl kom fram till Tukuyu möttes vi upp av pastor Sanga. Han är ungdomspastor på stiftet och det är han som har hand om Camilla och mig och vårt schema under tiden vi är här i Tanzania. Han bor i Tukuyu och i kväll skulle vi få äta middag hemma hos honom och vi skulle även få bo hemma hos honom. Det var dessutom hans födelsedag idag. Vi fick vara med och hjälpa hans fru i köket när hon lagade pilau, typisk maträtt vid högtider i Tanzania.

Vi rensar ris, med stöd av minstingen i familjen
Foto: Camilla Vågstedt

En bit på väg till pilau
Foto: Camilla Vågstedt

Nu har riset kommit i också. Vi åt pilau på Matema också, men då var potatisen skuren i mindre bitar.
Foto: Camilla Vågstedt

Millan övervakar kokningen

Det färdiga resultatet, smakade bra

Födelsedagstårtan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar